Boxern blängde pÃĨ Hubert och morrade dovt. - Aja, lilla gubben, jag fÃļrstÃĨr att det mÃĨste vara obehagligt att ha en sÃĨn här trÃĨng historia om halsen, sa Hubert och fÃļrsÃļkte gÃļra sin rÃļst sÃĨ vänlig han kunde. Men var har den där ringen tagit vägen? Jag fÃļrstÃĨr inte... ÃĨja, morra lagom... Jag har väl inte gjort dej nÃĨnting... PlÃļtsligt visade hunden en praktfull uppsättning tänder och hoppade upp mot Huberts strupe. Boxerns stora framtassar slog till mot Huberts brÃļst och han tumlade baklänges Ãļver bänken som han nyss suttit pÃĨ. En buske mildrade fallet samtidigt som lÃĨnga, vassa taggar rev och slet i kläder och skinn. Men Hubert kände det inte, han lÃĨg orÃļrlig, liksom fÃļrlamad med Ãļgonen slutna.