Bitter flyr Kåre till ett av FN:s afrikanska forskningscentra i ett vilt bergslandskap under Ekvatorn – en trakt som Dagmar Edqvist kände från egna resor. Han träffar läkaren Kathryn Vincent, som också lämnat Sverige litet skadskjuten efter kärleksbesvikelser.
Hennes inlevelse i de svarta patienternas värld öppnar Kåres ögon för den. Genom henne upplever han dåtidens brännande afrikanska problem, i henne möter han en annan sorts kvinna än Sandra – en kvinna med vanskligheter men med ett mycket rikare mänskligt register. Hans spirande känsla för henne betyder inte bara personlig lycka eller olycka utan större kärleksförmåga, vidgad medkänsla. Hållfastheten i denna känsla sätts på prov i romanens laddade avslutningsparti.
Skuggan blir kortare är en dramatisk roman om intellektuella människor och om 1950-talets svåra samlevnadsproblem – mellan man och kvinna, mellan olika troende, mellan olika etniciteter.