Den tjugofjÃĪrde dagen blev annorlunda. Jag hÃķrde uppstÃĨndelsen pÃĨ lÃĨngt hÃĨll. NÃĪr jag kom fram sÃĨg jag alla stÃĨ samlade mellan de fem skogvaktarnas hus. Jag anslÃķt mig omedelbart till Vesslan och VrÃĨken.âVad hÃĪnder?â frÃĨgade jag.âDet ÃĪr Svenâ, bÃķrjade VrÃĨken. âHan...ââHan har hittat nÃĨgot i skogenâ, fyllde Vesslan i. ""Inrullat i ett lakan. Det lÃĨg i ett skatbo som hade ramlat ner.ââDet ÃĪr nÃĨgot som leverâ, sa VrÃĨken.âNÃĨgot som lever?â frÃĨgade jag VrÃĨken.âDe vet inte vad det ÃĪrâ, sa Vesslan.âInte ett mjukdjurâ, sa VrÃĨken.âMen inget skogsdjur hellerâ, sa Vesslan.Fyndet av Maximilian inleder en ny tidsÃĨlder i Mollisan Town. Han besitter gÃĨvor och han bÃĪr pÃĨ en kunskap som de andra djuren saknar. I hans nÃĪrhet finns mÃķjligheten att bli fÃķrÃĪndrad.Men vissheten om detta mÃĪrkliga fenomen sprider inte bara ett hopp i staden, utan ocksÃĨ en alltmer laddad oro.