Om sitt urval av Lars Ahlins noveller skriver Lars Andersson i efterordet:
”Man skulle grovt kunna yxa till kategorier. Det råder uppväxtvärld, eller trettiotals- och arbetsvandrarvärld, eller samtid (med stark smak av 40-tal). Vi omges av Stockholm – provinsstad – närmast förmodern landsbygd. Påfallande när man läser produktionen i ett svep är hur mycket som utspelas inuti (eller snett bredvid) såriga familjedramer. Kärleken också förstås. Kärlekens stigma, med ett Ahlin-ord. Jag har försökt intala mig att urvalet är någorlunda varierat och på så sätt representativt. I sanningens namn har jag väl valt ut de noveller jag inte kunnat släppa."
Lars Ahlin, 1914–1997, är kanske svensk 1900-talslitteraturs märkligaste och till synes motsägelsefullaste författare: folkhemsskildrare och episk essäist; en original författare som söker sin like, vem som helst, och det som är gemensamt för alla; en jämlikhetsivrare som inbjuder till samarbete och som provocerar till anstöt. »Jag som läser dig som läser mig.« Ahlin debuterade 1943 med Tåbb med manifestet och gav därefter ut en ång rad romaner. I samband 100-årsminnet av Lars Ahlins födelse uppmärksammar Albert Bonniers Förlag Ahlin genom att på nytt ge ut några av hans verk i inbunden form och som e-bok.