Femhundra brev frÃĨn Wien, prydligt sorterade efter ÃĨrtal, ombundna med snÃļre och fÃļrvarade i en IKEA-kartong. Adressaten var Otto, en judisk pojke som tretton ÃĨr gammal ensam kommit till Sverige frÃĨn ett Ãsterrike som alltmer präglades av nazisternas maktÃļvertagande 1938. Ottos fÃļräldrar blev kvar i Wien och bevittnade den tilltagande terrorn mot den judiska befolkningen. Breven till Otto visar hur deras vardagsliv hela tiden kringskärs. De fÃļrsÃļker hÃĨlla modet uppe, bÃĨde pÃĨ sig själva och pÃĨ sonen, de gläds ÃĨt att han har nÃĨtt friheten, men samtidigt lyser sorgen och saknaden igenom. De sista brev Otto fÃĨr har avsändaradressen Theresienstadt â hans fÃļräldrar skulle aldrig ÃĨtervända.
I Sverige hamnade storstadspojken Otto pÃĨ landet, i gränstrakterna mellan SkÃĨne och SmÃĨland. Med tiden fick han arbete som dräng hos familjen Kamprad pÃĨ gÃĨrden Elmtaryd i Agunnaryd. Mellan sonen i huset, Ingvar, och Otto uppstod en stark vänskap. Samtidigt var Ingvar Kamprad aktivt engagerad i nazistiska organisationer och en stor anhängare av fascisten Per Engdahl. Hur kunde detta hänga ihop?
Med utgÃĨngspunkt i detta unika brevmaterial ger Elisabeth Ã
sbrink en personlig och engagerad skildring av den svenska stelbentheten och räddhÃĨgsenheten under andra världskriget och visar hur anti-semitismen genomsyrade samhället. Intervjuer med Ingvar Kamprad gjorda 2010 ger relief ÃĨt hennes berättelse.