Rum 213

Ingelin Angerborn

sep. 2011 · Rabén & Sjögren

Om den här e-boken

Vi träffas fortfarande ibland, Bea, Meja och jag. Men vi pratar aldrig om det. Det är en sorts tyst överenskommelse. Som om det kanske aldrig hände om vi inte pratar om det. Men innerst inne vet vi förstås ...

Den här natten vaknade både Meja och jag av Beas skärande skrik. Hon satt i sin säng med kudden hårt tryckt mot ansiktet. Hon sa inte ett ljud. Snyftade inte ens. Men jag såg att hennes ben skakade under täcket.
- Du drömde bara, viskade jag. Här är ingenting.
Jag viskade för att inte väcka Meja, men hon var redan vaken.
- Vad är det? frågade hon och lutade sig över sängkanten.
- Inget, sa jag. Bea drömde en grej bara.
Bea skakade på huvudet bakom kudden.
- Det var ingen dröm, sa hon tyst. Jag såg henne, på riktigt.
- Såg vem? undrade Meja.
- Spöket, viskade Bea. Den vitklädda flickan.

Kanske borde Elvira ha blivit misstänksam när hon fick plats på kollot trots att hon anmälde sig en vecka för sent. Och kanske borde hon ha ångrat sig och åkt hem igen när hon hamnade i rum 213. Det går rykten om att det spökar där, man har sett en vitklädd flicka med långt rött hår irra runt på nätterna.
Det börjar som en sommardröm med bad och sol och söta killar, men snart börjar mystiska saker hända. Vad är det för konstig vit skugga som dyker upp bakom Elvira på alla fotografier som hennes rumskompis Meja tar? Och varför försvinner en massa saker för tjejerna på nätterna? Smyger det omkring en tjuv när alla sover? Är det killarna på lägret som busar? Eller är det något helt annat ...?

Betyg och recensioner

Jag älskar detta . Jag har läst ... Sorg fjäril och jag har läst rum 2013 och fler böcker .

Jag rekomderar den här boken, den passar 10-16 åringar. Den är spännande och rysslig! LÄS BOKEN!

Helt ok j*vligt läskig

Om författaren

Ingelin Angerborn vann första pris i kategorin Läsa mer 9+ i Bokjuryn 2010 med Sorgfjäril.↵↵Var är jag född? ↵Jag föddes 1966 i Göteborg. Där bodde jag tills jag var nio år och vi flyttade till Tranås i norra Småland.↵↵Hur var jag som barn? ↵Vet inte riktigt. Ganska snäll, tror jag. Och så ville jag nog gärna vara duktig. Jag var enda barnet tills jag fyllde sjutton och fick en lillebror. (Ja, inte i present alltså, men han kom då.) Jag hade en katt som hette Tissan, spelade piano, mimade till Grease och höll på med gymnastik. Läste KP, Kulla-Gulla och Femböckerna och skrev dagbok då och då, oftast om vem jag var kär i och vem jag var ihop med. (Det var inte alltid samma, nämligen.) Någon enstaka berättelse skrev jag också, nästan alltid om djur. I tonåren började jag med teater och gick med i Fältbiologerna, eftersom jag var jätteintresserad av mossor och insekter. Hm …nu ljuger jag väl ändå lite? Jaja då, ska det vara så himla noga, så var det väl för att killarna i föreningen var s