”Jag är en intellektuell, och jag uppfattar mig själv som en intellektuell. Det är mitt yrke, precis som andra människor har till yrke att vara snickare eller lantbrukare eller civilingenjörer, och jag är stolt över mitt yrke. Inte nog med det, jag betraktar det som ett viktigt och nödvändigt yrke.
Intellektuella behövs, och det inte bara för sin egen skull. Kritiken (som idékritik, som kritik av konsterna) är en central och viktig verksamhet, som samhället (men inte nödvändigtvis staten) behöver, och det här samhället i särskilt hög grad, eftersom det är ett samhälle där oklarheter, vagheter och osanningar spelar en ovanligt stor roll.”
– Lars Gustafsson i bokens förord, 1972