Rött och svart

Henri Beyle Stendhal · Birgit Munkhammar

2015 ots. · Albert Bonniers Förlag

Liburu elektroniko honi buruz

När Stendhals "Rött och svart" kom ut i Paris 1830 stod det genast klart för kritikerna att den representerade något nytt i litteraturen. Boken var baserad på den drygt fyrtioårige författarens livserfarenheter och den var på samma gång en klar redogörelse för ett samtida rättsfall. Huvudpersonen, prästen Julien Sorel, brukar liknas vid författaren själv; det är en äregirig, rationell men känslig cyniker med mindervärdeskomplex som utnyttjar människor för att göra karriär. Titeln anspelar bland annat på motsättningen mellan monarkins makt (de röda uniformerna) och prästernas (de svarta kåporna). Språket är kärvt och kortfattat, men det rymmer också en ren och stark romantisk känsla.

Förord: Birgit Munkhammar.

Egileari buruz

Stendhal är en pseudonym för Henri Beyle, som föddes 1783 i Grenoble, Frankrike och avled 1842 i Paris. Han deltog som officer i flera av Napoleons fälttåg och levde senare som författare och diplomat, mest i Italien.

Stendhal debuterade med italienska reseskildringar samt konst- och litteraturkritiska verk. Sin berömmelse har han att tacka sina romaner för. Han älskade starka lidelser, och hans hjältar är ofta övermänniskogestalter, som i cynisk egoism tillfredsställer sitt maktbegär. Stendhal var en analytiker och psykolog av rang. Hans prosa är nykter och klar; den napoleonska lagen var hans stilideal. Som Stendhal själv spått blev han först i slutet av 1800-talet uppskattad till sitt värde och räknas nu till den franska litteraturens främsta psykologer och berättare.